Underskatta inte ett bra pratminus

Gustaf Abraham Piper (1692–1761)

När jag var i tonåren bekymrade jag mig en del över min läshastighet. Jag räknade antalet sidor jag läste varje timme och jämförde: hur snabbt kunde jag läsa en roman, en facklitterär bok, eller akademisk engelsk text? Jag har aldrig varit särskilt snabb som läsare och jag jämförde mig ofta med andra. Min syster till exempel, som tycktes kunna läsa ut en roman på ett par timmar. Själv slet jag mig fram i 20–30 sidor i timmen: sneglade på klockan, räknade. Sidorna flöt fram som längderna i en simbassäng: vändning, snegla klockan, läsa vidare. 

Varje gång jag kom till ett stycke dialog blev jag glad. Dialog innebar brutna rader, mer luft på sidan och följaktligen fler sidor per timme. Plötsligt: 40 sidor på en timme – like a boss. Löjligt, javisst. Men det där har levt kvar lite inom mig, även långt efter att jag slutade räkna sidor per timme. 

Jag lärde mig också med tiden att dialog fyller flera andra viktiga funktioner för läsaren: den ger texten driv och närvarokänsla. En bra dialog känns äkta. Även om romanfigurer inte pratar exakt som människor gör i verkligheten, så ska bra dialog förmedla känslan av en levande människas tankar och sinnesstämning. Det innebär också att dialog är ett sätt för en romanförfattare att ge karaktärerna personlighet och liv. Litteraturvetare talar om indirekt karaktärisering.

Skillnaden är enkel: Istället för att skriva ”Tom var arg” (direkt karaktärisering), kan författaren skriva: ”– Håll käften, väste Tom.” Kanske använder Tom i stället ett ålderdomligt uttryck, som ”Tig!” Eller kanske säger han ”Zip it”, och avslöjar genast något helt annat om sin ålder och bakgrund? Allt det här blir exempel på indirekt karaktärisering.

Detta stilgrepp förknippas vanligtvis inte med facklitterärt skrivande, men jag menar att det är en utmärkt teknik för att ge texten liv – och därmed öka läsbarheten – även inom denna genre. Alla fördelar med direkt anföring från romanskrivandet kan egentligen tillämpas även av den som skriver historia, men med en viktig skillnad: den som skriver facklitterärt får inte hitta på.

Det här är ett rätt stort hinder, särskilt för den som ägnar sig åt äldre historia. Alldeles omöjligt är det emellertid inte. Skillnaden är att vi måste hålla oss till de ingredienser vi faktiskt har i skafferiet (det vill säga källorna). Själv tycker jag att den sortens kreativitet ”inuti boxen” ofta ger en sorts välbehövlig stadga. Att arbeta med ett begränsat antal valmöjligheter behöver inte hämma fantasin, ibland är det snarare tvärtom. 

När jag skriver fram direkta anföranden – vad journalister i dagligt tal kallar pratminus – i historiska texter brukar jag börja med att notera bra exempel på ordagranna citat i källmaterialet. Helst ska det givetvis vara något som en person har sagt, men även citat ur till exempel en brevkorrespondens kan förstås bilda underlag för direkta citat.

Det här är för övrigt ytterligare en anledning till varför historiker som forskar om modern tid gärna bör använda andra källmaterial än enbart tryckta källor. Radio och tv är en rik källa till ordagranna citat. För den som ändå är hänvisade till just tryckt text kan protokoll (exempelvis från riksdagen) vara en utmärkt källa för att få reda på ”vad som egentligen sades”. 

Men det räcker inte bara med ett anförande för sakens egen skull (även om det ger mer luft på boksidan). Ett bra pratminus förmedlar inte bara direkt information – sådan vi lika gärna kan beskriva själva – utan fångar en sinnesstämning eller säger något om en människas personlighet. Då fyller citatet en funktion, och detta kan gott gälla även vetenskapliga texter. 

Låt mig ta ett exempel. I Carl Grimbergs klassiska historiebok Svenska folkets underbara öden finns ett referat ur Gustaf Abraham Pipers dagbok, en 16-årig adelsman som deltog i Karl XII:s ryska fälttåg. Grimberg har beskrivits som sin tids Herman Lindqvist, men var faktiskt skolad historiker. Han var dock mån om att skriva lättfattligt och levande, vilket medförde att han också fick kritik från kollegor med en strängare syn på källkritik. För en nutida betraktare framstår Grimberg framför allt som en historiker till största delen upptagen med händelsehistorien, det vill säga en historia om kungar och krig.

Kanske är det på sin plats att påpeka att den som försöker skriva levande inte sällan måste göra avvägningar mellan känslan av närhet (i texten) och krav på tillförlitlighet. Strävan efter närhet och autenticitet är på sätt och vis ett hopplöst projekt (eftersom vi kan aldrig väcka historien till liv) får inte innebära att vi slänger grundläggande källkritik överbord. Jag menar ändå att den mest rigorösa vägen – att stryka allt som gör texten levande – är fel väg att gå. Viktigare är då att redogöra för läsaren på vilka grunder vi kan säga att någon sagt något.

Nåväl, denna korta dialog kan få tjäna som illustration:

En dag, när konungen red förbi denna, frågade han:
’Huru är det med Eder?’
Jag svarade: ’Det är ännu rätt slätt, Eders Maj:t, ty jag kan ej stiga på någon fot.’
Hans Maj:t frågade: ’Är något borta av fötterna?’
Jag svarade, att hälar och tår voro borta, vartill Hans Maj:t
svarade: ’Hå, lappri, lappri’, varpå Hans Maj:t upplade sin
fot på sadelknappen och tecknade på halva sitt fotblad med
handen, sägande: ’Jag har sett dem, som  långt mist foten,
och då de uppstoppat stövelen, hava de gått lika väl sedan
som förr.’

Ur Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 4, s. 700.

I det här fallet får vi förlita oss på att Grimberg korrekt återgett Pipers dagbok (detta går relativt enkelt att kontrollera) och att Piper korrekt återger det korta samtalet med kungen – vilket vi omöjligen kan veta säkert, men åtminstone kan resonera kring).

Vad vill jag då säga med detta? Trots att detta korta meningsutbyte egentligen inte förmedlar någon saklig information om Karl XII, ger det ändå en ganska tydlig bild av kungens personlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s