Fortsatt Gunder Hägg-effekt

Tre medlemmar i Gunder Hägg-klubben: Andreas Almgren (främst), Emil Danielsson samt Suldan Hassan (delvis skymd) under Finnkampen 2019. Foto: Frankie Fouganthin / Wikipedia.

Det har gått tre år sedan min biografi om Gunder Hägg, Frontlöparen, kom ut. I den nämner jag att Svenska Friidrottsförbundet (genom statistiknestorn A Lennart Juhlin) instiftat den så kallade Gunder Hägg-klubben. För att räknas som fullvärdig medlem krävs att ha sprungit snabbare än Gunder Hägg på hans tre mest prestigefyllda rekorddistanser: 1500 m, 3000 m och 5000 m. Häggs världsrekord löd 3:43,0; 8:01,2 samt 13:58,2.

Trots att det gått mer än 75 år sedan Hägg noterade dessa tider så står de sig fortfarande rätt bra på nationell nivå. Den som springer 3000 m på 8 minuter eller sub 14 på 5000 m tillhör definitivt den svenska herreliten inom medel-/långdistanslöpning. En utmaning är också att klara spännvidden: 13:58,2 på 5000 m är en tuff tid för en utpräglad medeldistanslöpare medan 3:43 på 1500 är svårt att nå för en långdistans-specialist. Några av Sveriges bästa herrlöpare de senaste åren – såsom David Nilsson, Daniel Lundgren och Vidar Johansson – har hittills inte lyckats underskrida 3:43,0, medan exempelvis Samuel Pihlström och Johan Rogestedt har kvar att slå 13:58,2 på 5000 m.

Redan i samband med att Frontlöparen kom ut för tre år sedan skrev jag om en Gunder Hägg-effekt i svensk löpning. I bemärkelsen att antalet löpare som klarat alla dessa tre tidsgränser plötsligt exploderat. Åren 1994-2019 lyckades bara två löpare, Olle Walleräng och Suldan Hassan, ta sig in i klubben. Enbart år 2020 var antalet nya medlemmar inte mindre än 3 st: Kalle Berglund, Emil Danielsson och Simon Sundström.

Men utvecklingen har inte stannat där. Sedan jag skrev om detta för tre år sedan har ytterligare fyra löpare tagit plats på listan: Andreas Almgren, Jonathan Grahn, Jonas Glans och Emil Blomberg. Dessutom har Simon Sundström och Emil Danielsson förbättrat sina personbästan rejält.

När jag år 2020 gjorde en sammanräkning (som utgick från A Lennart Juhlins data gällande de äldre tiderna) och lade ihop tiderna för de tre distanserna för att få fram bästa allroundlöparen, såg listan ut så här:

NamnÅr1 500 m3 000 m5 000 mSumma
1.Anders Gärderud196703:36,7307:47,8013:17,5924:42,12
2.Jonny Danielson198703:41,3107:42,4113:20,2924:44,01
3,Dan Glans197903:41,9407:42,2413:22,1024:46,28
4.Suldan Hassan201903:39,1807:55,4213:18,0124:52,61
5.Mats Erixon198203:41,4907:48,2013:24,3024:53,99
6.Claes Nyberg199303:42,1407:49,5513:35,2625:06,95
7.Olle Walleräng200903:40,7307:53,8113:34,7425:09,28
8.Hans Segerfeldt198203:42,6507:56,1013:32,6025:11,35
9.Pär Wallin197903:41,2607:55,8613:34,6925:11,81
10.Lars Ericsson197903:39,6907:55,9013:39,7625:15,35

Som framgår ovan dominerades tabellen då av löpare som hade sin storhetstid på 1970- och 1980-talen, och där Anders Gärderud och Dan Glans länge hade de svenska rekorden på 3000 respektive 5000 m (Jonny Danielson har för övrigt fortfarande rekordet på 10 000 m). Men sedan dess har det hänt saker. Andreas Almgren har slagit de svenska rekorden på ALLA tre distanserna, och är därmed den förste sedan Gunder Hägg att vara svensk rekordhållare på alla dessa tre sträckor samtidigt (Gärderud var några tiondelar ifrån att lyckas med detta). Men bakom Almgren har även Emil Danielsson och Jonas Glans stormat fram. Topp 10 ser numera ut så här (5 juli 2023):

Namn1 500 m3 000 m5 000 mTotalt
1.Andreas Almgren03:32,0007:34,3113:01,7024:08,01
2.Emil Danielsson03:36,8807:39,7013:13,4324:30,01
3.Anders Gärderud03:36,7307:47,8013:17,5924:42,12
4.Jonny Danielson03:41,3107:42,4113:20,2924:44,01
5.Jonas Glans03:36,9207:47,7613:20,8524:45,53
6.Dan Glans03:41,9407:42,2413:22,1024:46,28
7.Suldan Hassan03:39,1807:55,4213:18,0124:52,61
8.Mats Erixon03:41,4907:48,2013:24,3024:53,99
9.Simon Sundström 03:40,4507:51,3013:34,7325:06,48
10.Claes Nyberg03:42,1407:49,5513:35,2625:06,95

Inte mindre än fem av dessa löpare är aktiva just nu, och både Almgren och Danielsson har alltså passerat den enastående Gärderud.

Vad beror denna utveckling på?

Det finns knappast en enskild orsak till detta. I stället är det med största sannolikhet flera faktorer som samverkar. En sådan handlar om de så omtalade kolfiber-sulorna, som i modifierad form även kommit att användas i dagens spikskor. Men skorna kan inte ensamt förklara utvecklingen. En annan förklaring är det nya tröskelbaserade träningsupplägg som slagit igenom de senaste åren i Sverige, med inspiration från Norge och pionjärer som Marius Bakken. Inte minst tycks detta upplägg leda till färre skador, vilket annars plågat svensk löpning under många år. En tredje faktor handlar slutligen om kultur, vilket jag skriver lite om i Frontlöparen. Arne Andersson och Gunder Hägg gick i bräschen för ett svenskt ”löparunder” på 1940-talet och drog med sig en gyllene generation till helt fantastiska resultat. Framgång födde framgång. Rivalerna Hägg och Andersson sporrade varandra, men visade också vägen för andra.

Det vore lite överdrivet att idag tala om ett nytt löparunder, men helt klart är att Sverige just nu får fram många duktiga löpare och att utvecklingen tycks inspirera andra. Den yngsta av de nya löparna i Gunder Hägg-klubben, Jonathan Grahn, förtjänar också ett särskilt omnämnande. Med sina 18 år är han den yngste löparen i klubben (Gärderud var 21) och ett riktigt intressant framtidsnamn. När Gunder Hägg var 18 år var han en fortfarande oerfaren ung dräng som sprang 1500 m på 4:11.

En sista notis: Tidigare i veckan sprang Hälle IF:s Arvid Öhrn 1500 m på 3:41,76 i Karlstad. Det betyder att han klarat gränserna för både 1500 m och 5000 m – vilket är en stark indikation för att han även är kapabel att springa 3000 m under 8.01. Hälle har åtminstone två andra löpare, Olle Ahlberg och Samuel Pihlström (kanske någon/några fler?), som knackar på dörren till Gunder Hägg-klubben. Frågan är vem som kommer först?

Lämna en kommentar