Skriv historia: om forskning och skrivande
Ett problem med många akademiska texter är att de är onödigt... tråkiga. Måste det verkligen vara så? Den vanligaste ursäkten är väl att ämnet som sådant är tråkigt, eller åtminstone inte någon thriller. Men jag tänker ibland att det är en alltför enkel undanflykt. Ofta har forskare intressanta saker att säga om ämnen som engagerar. Däremot … Fortsätt läsa Bomben under bordet
Det är försommar i Lund och terminen lider mot sitt slut. Den senaste veckan har bjudit på strålande sol och utanför LUX är det liv och rörelse. Alla kurser ska examineras, alla uppsatser ska ventileras. Luften fylls av nervositet, förväntan och längtan efter ledighet. Det är ett otroligt privilegium att få arbeta här. Att terminen … Fortsätt läsa När pennan blir kall
Att skriva historia, vare sig det rör sig om en essä, en bok eller en vetenskaplig forskningsartikel, är en krävande uppgift. Det kräver tid och koncentration att skriva på ett sätt som balanserar behovet av att vara informativ och läsvärd. Ett av problemen är att vi aldrig kan skriva historia i skala 1:1, vi måste … Fortsätt läsa En bra disposition är halva jobbet
Skrivande är en märklig aktivitet. I sina bästa stunder uppiggande, kreativt, givande. I sina värsta stunder ångestladdat, motigt, tungt. När jag skrev min avhandling fick jag, som jag nämnt tidigare på bloggen, verkligen uppleva både flyt och tröghet. Mest tröghet. Efter att ha arbetat med populärhistoriskt skrivande i flera års tid slog det mig hur … Fortsätt läsa Texter man vill skriva och texter man borde skriva
I veckans inlägg presenterar jag tre sätt att ge texter en känsla av rymd. Jag skriver också om vad Tomas Tranströmers träd lärde mig om höjd och djup. Historia är en tidens vetenskap, och historiker är ofta skickliga på att hantera kronologi. Men hur ska vi gestalta historiens rum? Inom skönlitteraturen räknas miljöbeskrivningar som en … Fortsätt läsa Att kliva in i historiens rum
Björn Lundberg 